malinsstorasyster

Upptäckte precis att mina hörlurar är trasiga, det kommer bara ljud på ena sidan. Och det upptäckte jag bara för att jag råkade sätta på mig dem åt fel håll, så att vänsterörat hamnade på högerörat och vice versa. För så jävla dåligt hör jag, att jag inte ens MÄRKT att de är trasiga. Vem vet hur länge högerörat varit utan musik? Det är ju helt sjukt. Om man skulle ta och tacka ja till den där hörapparaten/operationen kanske..

/döv bitterfitta

Jag blev antagen! I mitten av januari ska jag infinna mig på Linnéuniversitetet i Växjö.

Tjoho! :D

Undra sa flundra ungefär hur tragiskt det såg ut, på en skala 1-10, när jag imorse gick ut till köket för att mata kattskrället och varken han eller hans matskålar var där. 11, 12, kanske?

Nu håller jag bara alla tummar och tår för att han och hans nya kattungekompis inte sliter halsen av varandra. Snälla Buffalo, det handlar bara om max 1 månad, så länge kan du väl ta och tygla dig? Jag lovar att både Sussie och Martin är snälla med dig, så länge du inte sätter dig på Boooboo. Tänk på att han är liten.

MVH
Orolig kattägare

Ja, idag var det så dags för den sista av de tre undersökningarna av mina bröst. En magnetkameraundersökning skulle göras.

Annelie innan undersökningen: full panik, mår illa och önskar att jag hade nån där som kunde hålla mig i handen. Blir lugnad av bästa Katrin, inser att jag är vuxen nog att klara sånt här själv.
Annelie under undersökningen: satan vad högt det låter, sitter öronpropparna inte i ordentligt?
Annelie efter undersökningen: det gick fort, undrar om jag inte lyckades somna till en stund där..?
Annelie nu: min högerhand (där de var tvungna att sätta kanylen för kontrastvätskan som skulle in) är obrukbar! Men annars mår jag ju faktiskt bra. Och lever än.

Så mycket för att oroa sig för saker.



(anledningen att jag gör de här undersökningarna är att jag bär på en genförändring, BRCA1, som ger mig ca 60-80% ökad risk att få bröstcancer, och även ungefär lika ökad risk att drabbas av äggstockscancer. 1 gång om året görs dessa tre undersökningar, för säkerhets skull)

Alltså jag blir inte klok på det här med antagningsstatistiken för högskola och universitet. Jag sitter och stirrar mig blind på dessa tabeller. Jag insåg för några dagar sen att jag, med mitt gymnasiebetyg, tillhör en annan urvalsgrupp än den jag trodde från början (vilket självklart skrämde skiten ur mig, eftersom den gruppen generellt har högre poäng). Men när jag sitter och kollar på antalet personer som kommit in med sitt högskoleprovspoäng och vilket snitt det är där, så ligger det under min poäng på de allra flesta skolor i landet. JAG FATTAR INTE! Jag måste ju läsa fel någonstans? SÅ jävla bra resultat fick jag inte på högskoleprovet. Nån smart som kan hjälpa mig?

/idiot

Tack, M!

Beroende lite på varför jag mår dåligt, så finns det två olika svar på den här frågan:

1. Musik! Min hjärna har redan innan valt ut låtar jag ska lyssna på (som då snurrat runt i huvudet några timmar), och får jag sätta mig i en bil med musiken på högsta volym så är det ingen tvekan om att jag mår bättre sen.
2. Att prata om det. Och prata. Och prata. Med mina kloka vänner och/eller systrar. Få lite andra perspektiv, eller bara en bekräftelse på att någon förstår.

Vill du, av någon outgrundlig anledning, hitta ett obekvämt men ack så effektivt sätt att avsexualisera dina bröst totalt? Gör en mammografi. Det funkar garanterat.

När jag satt i bilen imorse på väg till jobbet (kommer knappt ihåg när jag hade bil hem sist, det är fan jobbigt att köra King Cab!) så kommer en trafikrapport runt 6-snåret. Efter att ha rapporterat om att infartstrafiken flyter på bra, säger männskan i förbifarten att hon inte vet om Oxenstiernsgatan fortfarande är avstängd trots att eken är fälld.

Jag blev så otroligt chockad att jag tamigtusan höll på att åka av vägen. Sa hon verkligen..? Men jo, det stämde. Inatt, runt 01:00, kom 40 poliser och lyfte bort aktivisterna från trädet, och vid 05:30 var den sista biten av stammen nere.


Precis innan fällningen. Lånad från Aftonbladet.

Jag vill väl egentligen inte lägga någon värdering i det, men det känns ju himla trist att Stockholms stad inte avvaktade de besiktningsresultat som sammanställts av frivilla arborister under de senaste dagarna. Lite fegt, faktiskt. De kan inte ha missat att de besiktningsprotokollen var på gång.

Hursomhelst, synd på en otroligt fin ek! Jag hoppas på att den livnär många insekter och djur någon annanstans på Djurgården, där den nu hamnar istället.

Läs mer här, här och här.

(appropå det här inlägget)


Jag är ju inte den som är den, så jag tar J's råd, lyssnar på låten, och blir helt stum. För flera år sedan när jag hörde den första gången passerade den bara, in i ena örat och ut i andra. Men nu.. wow. Min musiksmak är inte sig lik. Men det gör mig ingenting.

Dagens "jag-snurrar-runt-i-huvudet-på-Annelie-låt": Björn Afzelius - Tusen bitar. Så himla fin.


Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

Åh, vad jag har klurat på det här ämnet. Hur formulerar jag mig på bästa sätt för att få med allting, utan att framstå som värsta bitterfittan?

Såhärva. Jämställdhet är mitt absolut största hjärteämne, jag brinner verkligen för genusdebatten som ständigt pågår. Jag blir väldigt lätt upprörd av små och, i många andras ögon, oskyldiga kommentarer som är nedlåtande mot något av könen. Halvnakna tjejer i musikvideos/filmer/reklamer är precis lika illa som sexistiska reklamer med David Beckham i huvudrollen. Allting som spelar på de normer och roller som finns fördelade bland könen (kvinnor i köket, män i garaget, etc) är idiotiskt och aldrig, aldrig roligt.

Men det blir alltid en balansgång där, jag vill ju inte vara den där bitterfittan som hela tiden påpekar hur fel ett skämt är eller gnäller över reklamfilmernas uppenbara sexism eller Hollywoodfilmers plumpa sätt att hålla fast vid gamla onödiga bilder av könsroller. Vid ett tillfälle har jag exploderat när jag, tillsammans med en kille, kollat på en typisk 90-talsrulle från allas vårt USA, och han var så oförstående att min glöd utvecklades till en stor brasa. Det vill jag gärna undvika.

Jag får nog lämna ämnet där, självklart finns det andra saker som upprör mig, men det blir kanske lite långdraget. Här har ni iaf det ni lättast kan använda emot mig om ni vill provocera fram en skitsur Annelie!

Har ni följt diskussionerna och protesterna kring eken utanför tv-huset som skulle/ska fällas? Vi har ju givetvis följt det med spänning här på kontoret, och fått en himla massa samtal från oroliga stockholmare, reportrar och journalister. Vi har fått order om att inte ta ställning till någonting å företagets vägnar, då vi inte blivit tillfrågade av Stockholms stad att besiktiga trädet och ge vår bedömning.

Fram till nu.

Här ser ni min chef, Daniel, framför eken. Lite senare idag genomför han ytterligare en besiktning av trädet, med hjälp av tomografi. Jag tycker det ska bli oerhört spännande att se resultatet av den besiktningen, och vad det i sin tur leder till. Får eken stå kvar eller inte?



Lånad från Aftonbladet.

Jag kämpar för fullt med att tiga ihjäl en förkylning för tillfället. Ger jag den ingen uppmärksamhet, lägger den sig ner och dör av näringsbrist till slut. Det är jag övertygad om. Jag har alltså inte varit förkyld EN ENDA gång i år, förutom för bra precis en månad sen när jag låg däckad i feber i tre dagar. Jag kan ju för bövelen inte bli förkyld igen en månad senare!

Så, snuva, hosta och allmän virrighet/yrsel till trots har jag levt livet fullt ut hela helgen och veckan. Nu känns mina lungor stora som ett par vissna russin, men jag tror baskemig att jag snart står som segrare mot den här nedrans höstsnuvan. Sug på den du, bacilljävel!

Den där stunden när jag kommer hem, inser att jag inte har något särskilt planerat alls för kvällen, och sjunker ner i soffan och ligger där ända tills det är dags att flytta rumpan till sängen och sova istället. Det ögonblicket. Åh.

Dagens låt är faktiskt en riktig gammal 80-talsklassiker, som jag liksom återupptäckte i bilen på väg till jobbet imorse. Det finns en hel del guldkorn från den tiden också, minsann!


Tina Turner - What's love got to do with it